Vi ses på Pythagoras! Ett museum med mera.

Räddningen

Trappan knarrar. Vindsgolvet ger snart efter. Råttorna har redan gjort sig hemmastadda bland de gamla orderböckerna. Det är en ganska beklämmande syn”

Så skriver Norrtälje tidning om Pythagoras år 1977. Tidningen fortsätter artikeln med en tillbakablick:

Maskinerna dundrade och slog. Det skreks och talades i telefon. Order kom och stora leveranser rullade ut mot Stockholmsvägen. Så tystnade allting. En morgon fanns det inte längre några trötta ansikten på väg upp mot fabriken vid bergets fot. Skorstenen släppte inte längre ut någon rök. Långsamt hade fabriken dött. Omärkligt, men inte smärtfritt. Motor AB Pythagoras – en gång Norrtäljes största industri.

När den artikeln skrevs hade alla arbetare för länge sedan lämnat fabriken och Motorfabriken Pythagoras fallit in i en djup törnrosasömn. En ensam man, som gått i pension långt tidigare och som varit anställd under många, många år såg ibland till fabriken. Han svarade i telefon om det ringde någon enstaka gång och kunde vid behov plocka fram reservdelar i lagret och skicka vid de få tillfällen någon hörde av sig med beställningar. Men han klarade inte av att ensam bekämpa förfallet på den stora fabriken. När han dog 1979 var fabriken helt övergiven, en bortglömd tegelhög som ruvade på minnen från forna glansdagar.

Då började nästa kapitel i historien om Pythagoras. År 1983 började en byggfirma att bygga hus intill fabriken och köpte så småningom även in Pythagoras tomt. Fabriken skulle rivas och nya hus byggas på platsen. Före rivningen gjordes en dokumentation över den gamla fabriken och under arbetets gång insåg man vilken skitig liten pärla som gömde sig i den nedgångna industrin. Motorer, maskiner, reservdelar, arkivmaterial, betygsböcker, orderböcker…allt fanns kvar. Föreningen Pythagoras vänner bildades för att rädda fabriken från rivning.

Arbetet med att rädda fabriken krävde blod svett och tårar från många eldsjälar, men till slut gav Föreningen Pythagoras Vänners idoga arbete resultat. 1990 bildades en stiftelse för att förvalta fabriken och visa den i museiform. Stiftelsebildare var Norrtälje Kommun och föreningen Pythagoras Vänner. Fabriken byggnadsminnesförklarades år 1991.

Under hela 1990-talet genomfördes ett omfattande arbete med reparationer och renovering av byggnaden. Törnrosaslottet väcktes varsamt ur sin sömn och fungerar idag som ett levande, arbetande museum. Nu dundrar och slår maskinerna igen under guidade visningar och besökaren kan uppleva hur det var, en gång för länge sedan, när människor levde och arbetade här.