Arborrarens berättelse
Vasa? Vad jag borrar i arborrverket? Nej, vet ni vad! Visst heter det arborrverk, men här borras ingenting! Varför det heter arborrverk om inget borras? Det fick jag själv reda på nyligen. Ser ni den långa stålaxeln som går genom hela maskinen? Förr tyckte man att den axeln var väldigt lik en trädstam. Och träd heter visst arbor på latin. Och då var det inte så långsökt att kalla maskinen för ett arborrverk, även om inga delar är gjorda av trä.
Men, som sagt, här borras ingenting. Här fräser vi släta ytor. Ni kan titta på cylindern som sitter uppsatt. Ser ni hur släta ytorna är på översidan och undersidan? Det har jag gjort här i arborrverket med hjälp av en brotsch som sitter monterad i änden av axeln. Ja, det som ser ut som en trädstam… eller arbor, ni vet…
Jag har jobbat vid många maskiner här på fabriken. Fick börja med att borra spridarmunstycken och med åren har jag nog arbetat som det mesta – svarvare, borrare, fräsare – och nu är jag arborrare. Och så är jag är ju fabrikens vaktmästare också. Har ni sett det lilla röda huset som ligger därute på gården? Där bor jag med min familj, fru och tre barn.
Eftersom jag är vaktmästare på min fritid får vi bo i halva det där huset. Inte vet jag om det är en bra affär eller inte. Huset är litet och trångt och det är mycket jobb att vara vaktmästare. Jag skottar snö, krattar löv, öppnar och stänger grindarna till fabriken. Ibland kommer det transporter sent på kvällarna. Då får jag gå upp och ta emot dem, fast jag redan har gått och lagt mig. Tidiga mornar är det också. De andra stämplar in kl 7. Då har jag varit här ett tag.
På vintrarna ska det eldas i pannan så att vi kan försöka få lite värme. Fast det hjälper inte mycket. Vi har fått gå hem flera gånger för att det har varit mindre än 7 grader. Se’n ska jag hinna starta stora motorn, ni vet den i generatorrummet, som sätter snurr på remmarna i taket. På vintrarna är remmarna så stela av kylan att jag måste dra igång dem i god tid innan de andra kommer och ska börja arbeta. Remmarna hoppar ofta av i kylan.
Sen är det ju jag som tömmer dassen också, fast det är rätt bra. Jag tömmer dem på jordgubbslandet bakom huset! Akta er så stora jordgubbarna blir! De är välgödslade, vill jag lova…
Rop från verkstan.
– Nej, nu har jag inte tid att stå här och prata längre! Det finns arbete att göra. Adjö!