Men se besök, så trevligt!

Välkommen in!

Här bor jag med min man och våra tre barn. Min man arbetar vid en maskin inne på fabriken om dagarna, men på fritiden är han vaktmästare. Så jag brukar kallas för vaktmästarfrun!

Istället för att betala lön för vaktmästarsysslorna låter direktörn oss bo gratis i den här delen av huset. Vi har ett kök och en kammare. Resten av huset är fabrikens förråd.

Skulle det smaka med lite kaffe? Jag sätter på kaffepannan och dukar fram ljud av vatten som hälls upp i en kaffepanna och panna som ställs på spisen. Porslin som klirrar när det dukas fram

Vi flyttade hit 1934 och har fått det riktigt bekvämt nu. Förut fick vi ju bära in vatten från en brunn på gården – nu har vi minsann rinnande vatten i köket, tänk så skönt. På sommaren är det behagligt här i huset men på vintern är det rysligt kallt och dragigt. Vi måste elda i spisen så att det är varmt på kvällen, så varmt som 25 grader – å ändå är det inte mer än 12-15 grader när vi vaknar på morronen (med skratt i rösten). Då är det inte nådigt att kliva upp, det är ett som är säkert!!

Jojo. Det är arbetsamt att vara vaktmästarfru. Jag gör allt hushållsarbete utom att borsta skorna! Men det är så jag vill ha det, jag trivs med det. Jag prenumererar på tidningen Hela Världen, å där har jag läst om kvinnor som förvärvsarbetar utanför hemmet också. Kära hjärtanes, hur hinner dom, jag har fullt upp här hemma hela dagarna.

Först ska frukosten göras så att gubben min kan vara i verkstan tidigt. Som vaktmästare måste han ju förbereda innan de andra kommer kl sju.

Se’n kommer han och pojkarna hem till lunch vid 12 och då ska maten stå på bordet. Sen ska middan va klar till fem.

Nu ligger ju vår äldsta pojke i beredskap, men när alla tre pojkarna gick i skolan fick en av dem lunch där, som en slags fattigbespisning. Skolan bestämde varje termin vilket av barnen som skulle äta där…  Jag försöker vara en duktig husmor  – även om det är knapphetens stjärna som gäller för oss så försöker jag ordna bra mat! Barnen behöver fet mat så att det håller sig tjocka och varma! Söt mjölk är bra för barn och riktigt smör ska man äta för det är bra för synen, har jag hört.

Mellan måltiderna ska jag diska, städa, baka, stryka, sy, lappa och laga, konservera, safta, sylta och så tvätta och mangla…när jag tvättar går jag till en tvättstuga nere på sta’n. Det är bra tungt när man ska upp hit igen med den blöta tvätten.

Vissling från visseljohannan. Oj, nu kokar kaffet! Jag häller upp till oss. Varsågoda, ta för er, här står grädde och socker. Jag har sparat länge på sockret, ransoneringskupongerna räcker ju inte till mycket.

Varsågoda och doppa också! Jag bakar på fredagar, det är min bakdag. Då blir det både matbröd och vetebröd till doppa. Vi köper nästan aldrig bröd, bara när vi får tag på något billigt. Det är allt bättre att baka själv, även om det är svårt att få tag på mjöl.  En gång var jag tvungen att baka på gröpmjöl. När minstingen sa att det såg ut om komockor blev jag så ledsen att jag började gråta.

Konserveringsapparaten som står på spisen, den har jag alltid framme. Jag konserverar nästan allt, både grönsaker och frukt till saft och sylt, och så kött förstås. Skratt. Tänk i vintras när jag skulle ta fram ett krus med krusbärskräm ur skafferiet… då hade krämen möglat, alldeles ullig var den. Och gubben min bara skrapade bort det ulliga och sa att det inte var farligt. Dom gör ju penicillin på mögel nuförtiden, sa han!

När ni är klara härinne kan vi väl gå och titta på trädgårdslandet på baksidan! Vi har jordgubbar och vinbär och krusbär och rabarber och potatis…och fina blommor förstås.

 Klockan slår  Oj, är klockan så mycket, jag måste fortsätta med mina sysslor! Ajö ajö!